vecka 23!
Det är även häftig för så fort min syster, mamma eller pappa har velat känt honom har hans aktivitet helt avtagit, och så lägger pappa dit handen och han ger honom en riktig karate spark - kanske är pappas hand en trygghet redan? Men idag fick även min syster (hans moster), samt hans mormor sig en spark i handflatan. Han verkar i övrigt vara en väldigt aktiv liten krabat som bjuder på mycket gymnastik mest hela tiden. Jag vet inte hur lång tid i sträck han kan hålla sig lugn, inte lång.
Utåt växer magen för fullt och det börjar bli en riktig kula nu. Kan lägga upp en magbild (v 23) senare ikväll. Spirello har flyttat ifrån oss och bor nu på Kybacka gård för vidare träning och tävling. Han verkar trivas och förstå att jag nu ska koncentrera mig på att vara gravid och bli mamma. Underbara individ!
Så igår var alltså min första dag med mamma ledighet, eftersom att jag varken har jobb just nu, eller en häst att ta ansvar för. Jag är rastlös redan!
Önskar att du fanns kvar hos oss.
Himlens finaste ängel, jag saknar dig så att det gör ont i hjärtat. Du fattas oss!
Första natten!
Första natten i min och J's nya lägenhet i natt, så himla mysigt. Har världens finaste omgivning och hjälp! Har dessutom en sparkande bebis i magen, mitt liv är komplett, vi väntar bara på att få möta vår son i det verkliga. Är världens gladaste!
Dear baby!
Hej min fina skatt! Tänkte skriva ner lite tankar och känslor i en text som du kanske (förhoppningsvis) kommer att kunna läsa någon gång i ditt liv. Tänkte börja med att tala om hur stolt jag är över att du är här med oss, och har varit det i 20 veckor nu. Du har nu funnits i min mage halva tiden, och snart är du hos mig och pappa, och vi längtar efter dig så.
Ibland tror jag att du är en liten gåva från ovan till oss, du lite av kom till oss i en jobbig situation då jag var dålig med diverse infektioner osv. Jag och din pappa pratade ofta om den dagen vi väntade vårt första barn, hur vi skulle reagera när vi testade positivt, hur vi skulle leva och allt där emellan. Du har alltid varit lite av en önskan hos oss, även om vi alltid pratat om vårt första barn som en flicka, men vem vet, kanske får du någon gång en syster? Idag känns det så rätt att du är en tossig liten pojke. Jag kan ärligt säga att vi inte alls reagerade på det vis vi trodde att vi skulle göra när vi fick veta att du var hos oss. Gränsen mellan glädje och rädsla var så hårfin, jag visste inte om jag skulle gripas av panik eller mysa i en bebis bubbla, så det hela slutade med att jag befann mig någonstans där mellan. Det tidigare bebis pratet mellan mig och din pappa avtog ganska helt de första dagarna, vi insåg nog båda två att det inte alls blev som vi trodde.
Två dagar efter beskedet fick vi tid hos barnmorskan och blev då inskrivna, det var även första gången vi pratade om dig med någon utöver familjen, det kändes bra trots att jag hade ringt dit och gråtit. Vi blev väl mottagna och fick lite papper om hur livet kan komma att förändras. Efter ett par veckor var det provtagning och allt såg bra ut, förutom blodsockret som den morgonen låg väldigt högt. Den 7 januari - 2012 var första gången jag och din pappa fick se dig "på riktigt", du låg där i magen och sprattlade hej vilt. Under 10 minuter satt vi där inne och bara tittade på hur du hade det där inne, det var underbart. När vi kom ut var vi i extas, och glädje tårar fälldes i samma veva som vi hade fullt upp med att kontakta din mormor och morfar, samt farmor och farfar för att berätta att du fanns där inne och verkade vara okej.
Den 24 februari fick vi se dig för en andra gång, och nu såg vi betydligt bättre att du faktiskt var en bebis. Du hade vuxit så mycket sen gången innan, och du var om inte vild ännu mer aktiv. Du hade förmodligen börjat upptäckt dina fingrar och händer i magen för du låg där i magen och mös med dina egna händer. Det här var även dagen då vi fick veta att du var en liten pojke. Jag hade länge varit säker medan din pappa trodde att du var en flicka. Lyckan var återigen på topp och vi insåg återigen vilken gåva du var till oss. Vår egna son! Den dagen firades på restaurang med din moster.
Nu springer tiden bara iväg och halva tiden har som sagt redan gått. Den 3 augusti är du beräknad att komma till världen, på din morfars födelsedag. Jag önskar att du visste vilka fantastiska människor det är som väntar på dig här ute i det "verkliga". Du kommer bli så älskad av så många fler i den här världen, och framför allt av mig och pappa. Vi har redan inhandlat din barnvagn, skötbord, hoppgunga, bärsele och lite kläder, och du har redan fått din första present av en fantastisk människa, och jag blev återigen rörd och påmind om hur mycket jag saknar dig.
Nu måste jag sluta skriva till dig trots att jag skulle vilja skriva hur mycket som helst. Självklart kommer du få fler brev under tiden du myser där inne. Jag har precis börjat känna dina sparkar mer kraftfullt och vid ett flertal tillfällen har du även sparkat din far i handflatan, om du bara visste hur stolt han är. Du kommer få världens bästa pappa som älskar dig och kommer ställa upp för dig oavsett. Fortsätt nu att sparka friskt och stanna där inne ett tag till, mamma älskar dig!
