johanna

Ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet, det kan ofta vara svårt att stanna upp en stund och analysera vad man har i livet, tiden räcks liksom inte riktigt till. Idag är dock en dag då den gjort det, en dag då jag just stannat upp och analyserat det fina som finns hos mig. Jag är så otroligt tacksam över alla dessa saker som faktiskt får mig att må bra, min egna lilla familj, samt min stora familj (mamma, pappa, syster och släkt).

Jag är så lyckligt lottad som får möjlighet att vara både älskad och att få älska. Jag har en fantastisk pojkvän på alla möjliga plan, en människa som skulle offra sitt liv för min skull om det så skulle behövas. Känslan av att få vara någon annans, och att kunna bli älskad därefter går inte att värdesätta, den är alldeles för mäktig. Tänk alla gånger vi suttit tillsammans och bara pratat, det känns som att vi delar det mesta, både det förflutna och det stora vi upplever tillsammans nu. Jag delar mitt liv med en annan människa som jag värdesätter högt i livet, och jag gör det med en enorm tacksamhet denna gång.

Tänk alla gånger vi skrattat och gråtit tillsammans, det finns nog inte någon jag kan ha så roligt, men samtidigt vara så känslomässig med. Gränsen mellan lycka och sorg är verkligen så himla hårfin i vårt förhållande. Jag har på bara några månaders tid hunnit skapa mig minnen som kommer att ligga mig varmt om hjärtat för resten av mitt liv. Känslan av att vara i ett förhållande där vänskap och kärlek är en självklarhet - jag kan inte ens sätta ord på hur ovant detta är för mig, eller hur lyckligt lottad jag är som har det så bra. Jag blir nästan tårögd när jag sitter här och skriver och tänker tillbaka från första stund, till idag. Livet kan verkligen ta snabba vändningar, både positiva och negativa.

För ett halvår sedan kunde jag inte se mig själv i den livssituation som jag idag sitter i, och idag skulle jag inte vilja byta ut den mot något pris. Jag skulle inte vilja leva utan alla dessa uttryck vi tillsammans myntat, eller den kärlek som jag varje dag får chansen att ta del av. Ingenting i världen kan mätas med den tacksamhet jag känner. Jag hoppas verkligen att gränsen mellan lycka och sorg fortsätter vara så hårfin som den nu är, jag är så otroligt rädd att det ska förändras och bli någonting helt annat.

Det är bättre att ha älskat och förlorat, än att inte ha älskat alls. Jag kommer att ta vara på den här tacksamheten oavsett, du är som ingen annan, och jag uppskattar dig mer än vad någon annan gör.